Så här års är det mycket. Mycket för folk. Hängmattor och stränder. Planer, resor och drömmar. Nya upplevelser och bekantskaper, god mat och dryck. Och sömn. Stillsamma sovmornar där man vaknar när solen står högt och brödet är nybakat bakom en dröjande sommartunn gardin. Barn som leker på ängen, spelar fotboll och åker på ridläger. Föräldrar som har tid för varandra. Självklara saker för många, blott en svårfångad dröm för andra. Tankarna är som illasinnade getingar och surrar omkring i mitt huvud. Det är jobbigt att inte ha en normal semester. Assistenterna är lediga, Pussegullan förstår inte riktigt syftet med egentligen någonting när tillvaron liksom hänger i en lös tråd och rutinerna bryts upp. Hon blir rastlös och gnällig. Jag blir trött. Och det är 3 veckor av semester framför oss. Lite längtar jag till vardagen, skolan och jobbet redan nu. Lite ledsen är jag över allt jag skulle vilja göra och än mer ledsen över det jag verkligen skulle behöva göra. Som sova och återhämta mig. Tyvärr är det svårt när man har en Pussegulla på sig dygnet runt under hela semestern. Ja. Är det kanske konstigt att man blir lite trött och längtar bort ibland? Semester är ett vackert ord som är laddat med positivitet. Jag hoppas kunna jobba lite på den, piska upp stämningen och försöka ta tillvara på de korta sommarstunder som förhoppningsvis verkligen blir av. Med en tyst bön om att få slippa ångestattacker, kräkningar och sjukhus tar jag min dotter i handen och möter resten av juli.
 |
| Gullan ber om att få vara frisk... |
